2022-05-20
Efter två års uppehåll har Vespers uppskattade mingel med föredrag återkommit. Intresset för att få träffas och umgås med branschkollegor var stort, liksom för temat; att arbeta underrättelsebaserat i näringslivet. Talare var Saabs koncernsäkerhetschef Annika Liljemark och tidigare Must-chefen Gunnar Karlson och de lämnade både intressanta perspektiv och råd.
Vad är underrättelseverksamhet
Gunnar Karlson inledde med att definiera underrättelseverksamhet och menade att den inte innebär någon större skillnad från reguljär omvärldsbevakning. Hans definition var ”en aktiv och metodisk insamling och bearbetning av extern information för att ge bättre beslutsunderlag”. Han pekade på att myndigheter förvisso har särskilda legala förutsättningar och särskilda verktyg att arbeta underrättelsebaserat, men att metodmässigt är förutsättningarna i mångt och mycket likadana för alla.
Tänkbara områden
Karlson fortsatte med att systematisera arbetet och menade att ett första steg är att bestämma sig för vad man ska bevaka. Han pekade på tänkbara områden såsom:
- Omvärlden – vad sker i stort
- Teknikutveckling – att ha god koll på det senaste som händer
- Marknad – hur ser behov och efterfrågan ut
- Leverantörer – både befintliga och nya, vilka kan man lita på
- Flöden – vad fungerar, finns det alternativ (en högaktuell fråga i kölvattnet av kriget i Ukraina)
- Konkurrenter – hur gör de och vad ägnar de sig åt
- Rekrytering – ibland krävs underrättelser för rekrytering av vissa nyckelpersoner
- Säkerhetshot – om det förekommer företagsspionage mot skyddsvärda tillgångar, så krävs det motåtgärder
Han beskrev vidare den klassiska underrättelsecykeln som ändamålsenlig för att beskriva hur alla kan organisera sitt arbete: inriktning, inhämtning, analys och delgivning.
Inriktning – det mest avgörande
Karlson menade att inriktningen är det mest avgörande skedet och att i den processen ställs de frågor som underrättelsearbetet ska svara på. Man måste leta efter något specifikt för att få mening med en underrättelseverksamhet. Inriktningen måste därför baseras på ledningens behov att fatta rätt beslut kring strategier och affärsplaner, något som kräver att man funderar noga på vad man måste känna till.
Han pekade också på att underrättelseverksamhet i princip alltid utgör en begränsad resurs och att det därför gäller att rikta in sig på sådant som inte går att få på något annat sätt. Likaså att se till att regelbundet uppdatera, då underrättelser alltid är en färskvara samt att de måste dokumenteras på ett systematiskt vis.
Inhämtning – stora möjligheter finns
Karlson sa att många öppna källor är bra, inte bara Google utan det finns kvalificerade öppna metoder och att medarbetare många gånger är nyckeln. Han beskrev dem som följer:
- De mänskliga kontakterna ska inte underskattas. Erfarenheten säger att en väl påläst person kan få människor att säga mer än vad de faktiskt tänkt sig, en ovärderlig metod för att få information.
- Observation, avbildning och satellitbilder. Metoden har gått från att vara en möjlighet endast för staten till att bli mer allmänt tillgänglig, betänk att snart finns det ingen punkt på jorden som inte täcks av satelliter och att rymden är fri.
- Underlag från den egna verksamheten. Medarbetare är en oerhört viktig källa som kan komplettera annan informationshämtning och de kan utgöra multipla sensorer ute på fältet.
Han poängterande att man alltid måste bedöma tillförlitlighet och att en objektiv bedömning är a och o. Likaså att eftersträva flera källor och olika typer för verifikation och att självklart enbart använda metoder som är lagliga där de används.
Analys – vad är det som framträder
Karlson beskrev analysprocessen som pusselbitar som blir en bild och så småningom utgör svar på de frågor som ställts.
Han sa att det gäller att vara noga med fakta och bedömningar och att många överskattar möjligheten att komma fram till en absolut sanning. Det viktigaste och svåraste är att hjälpa beslutsfattare att spå framtiden.
För att göra analysen meningsfull krävs oftast en normalbild, ett nolläge, utifrån vilken man söker efter förändringar. Det kräver expertis både på sakområdet och metod och förutsätter kompetenta medarbetare. Karlson pekade även på möjligheten och den uppenbara nyttan med att styra analysen genom maskininlärning och artificiell intelligens. Han berörde också kort personuppgiftsbehandling, något som begränsar handlingsutrymmet och inte är omöjligt, men är svårare och kräver en mycket korrekt legal hantering.
Delgivning – när värdet uppkommer
Den sista delen i underrättelsecykeln är den där värdet uppkommer och när informationen kan användas till något, beskrev Karlson. Han angav tre framgångsfaktorer: att mottagarens behov styr, att den måste ligga rätt i tid och ha rätt format för att nå fram till mottagaren.
Karlson underströk vikten av att säga även det som mottagaren inte vill höra och att klara av att vara en budbärare för dåliga nyheter. För att verksamheten ska bli meningsfull krävs det en sådan budbärare, liksom träning för rollen. Underrättelser måste ge en så hederlig bild som möjligt.
Inom ramen för återkoppling måste man diskutera: var det svar på frågan man ställt, återstår det något och finns det nya behov? Svar genererar ofta nya frågor, sa Karlson.
Avslutning – håll det enkelt
Karlson avslutade med några ord om att hålla underrättelsearbetet enkelt; en grupp kollegor med bläckpenna och ett kollegieblock kan räcka ibland, det är systematik och metodik som är avgörande. Några råd:
- Använd underrättelsemetoden som ett sätt att tänka
- Betänk att det finns mycket att vinna
- Använd med omdöme
Saabs koncernsäkerhetschef Annika Liljemark och Vesperknutne säkerhetskonsulten Gunnar Karlson.
Fortsättning följer
Saabs koncernsäkerhetschef Annika Liljemark höll en mycket intressant föreläsning om bolagets analysdrivna säkerhetsverksamhet och en sammanfattning av den följer inom kort.
Läs mer om Vespers tjänster eller kontakta oss för att få veta mer om vårt erbjudande.